Kommer hem sådär halv 4 mitt i natten och varje gång är det lika svårt att bara lägga sig ner och sluta ögonen... Jobba split är sådär fruktansvärt, man börjar alldeles för tidigt så man hinner inte göra något innan man börjar och sen slutar man sådär mitt i natten så det går absolut inga bussar eller vagnar, då får man ta till cykeln och trampa hem, uppför hela Johanneberg så att lårmusklerna gråter. Men idag fick jag iaf sällskap av Maja, men då kunde jag ju inte dra mig ur och gå av mitt i backen, kanske jag inte hade gjort iaf, men det känns bra om man kan välja det, kanske skulle säga att jag hade hyfsat mycket krafter kvar dock med tanke på hur mycket jag klagade... Nu är jag ledig i två dagar så jag tänkte passa på att ta mig till de värmländska skogarna en stund, så nu ska jag nog såva så jag orkar gå upp till tåget imorgon. Pusspuss!
Och du är så välkommen hem
SvaraRadera